Urartu

Ti Wikipédia Sunda, énsiklopédi bébas
Karajaan Urartu
Biainili[1]
860 SM–590 SM
 

Location of Urartu
Urartu, abad ka-9—abad ka-6 SM.
Ibu kota Arzashkun
Tushpa (sanggeus 832 SM)
Basa Basa Urartu
Kamungkinan basa proto-Arménia
Agama Politéisme
Pamaréntahan Monarki
Présidén
 - 858–844 Arame
 - 844–828 Sarduri I
 - 828–810 Ishpuini
 - 810–785 Menuas
 - 785–753 Argishti I
 - 753–735 Sarduri II
Jaman Jaman Beusi
 - Ngadeg 860 SM
 - Bubar 590 SM

Urartu (Basa Assyria: māt Urarṭu;[2] Babylonia: Urashtu), ngarah ka Ararat atanpai Karajaan Van (Urartu: Biai, Biainili;[3]) nyaéta hiji karajaan Jaman Beusi nu museur sakitareun Dano Van di Daratan Luhur Arménia.

Tingali ogé[édit | édit sumber]

Portal Portal Portal Portal

Rujukan[édit | édit sumber]

Catetan suku[édit | édit sumber]

  1. Paul Zimansky, Urartian material culture as state assemblage, Bulletin of the American Association of Oriental Research 299, 1995, 105.
  2. Eberhard Schrader, The Cuneiform inscriptions and the Old Testament (1885), p. 65.
  3. Citakan:Armenian Van-Vaspurakan 2000

Babacaan[édit | édit sumber]

  • Ashkharbek Kalantar, Materials on Armenian and Urartian History (with a contribution by Mirjo Salvini), Civilisations du Proche-Orient: Series 4 – Hors Série, Neuchâtel, Paris, 2004;ISBN 978-2-940032-14-3
  • Boris B. Piotrovsky, The Ancient Civilization of Urartu (translated from Russian by James Hogarth), New York:Cowles Book Company, 1969.
  • M. Salvini, Geschichte und Kultur der Urartäer, Darmstadt 1995.
  • R. B. Wartke, Urartu — Das Reich am Ararat In: Kulturgeschichte der Antiken Welt, Bd. 59, Mainz 1993.
  • P. E. Zimansky, Ecology and Empire: The Structure of the Urartian State, [Studies in Ancient Oriental Civilization], Chicago: Oriental Institute, 1985.
  • P. E. Zimansky, Ancient Ararat. A Handbook of Urartian Studies, New York 1998.

Tumbu kaluar[édit | édit sumber]

Citakan:Ancient Mesopotamia

Citakan:Urartu topics