Urang Iran

Ti Wikipédia Sunda, énsiklopédi bébas

Urang Iran[1] nyaéta hiji grup étno-linguistik Indo-Éropa anu ngawengku panyatur-panyatur rungkun basa Iran,[2] hiji cabang utami ti rungkun basa Indo-Éropa. Wewengkon tradisional padumukanna nyaéta Plato Iran, sarta ngawengku Iran jeung sababaraha wewengkon di Asia Tengah kawas Tajikistan sarta sabagian Apganistan, sabagian Pakistan, Irak kalér jeung Turki wétan, sarta rupa-rupa tempat di Pagunungan Kaukasus.[3][4]

Urang Iran ngawengku Urang Pérsia, Média, Skitia, Baktria, Parthia, Sarmatia, Alan, Ossétia, sarta grup-grup di handapeunnana.[rujukan?]

Tingali ogé[édit | édit sumber]

Pustaka[édit | édit sumber]

Rujukan[édit | édit sumber]

  1. R.N Frye, "IRAN v. PEOPLES OF IRAN" in Encycloapedia Iranica. "In the following discussion of “Iranian peoples,” the term “Iranian” may be understood in two ways. It is, first of all, a linguistic classification, intended to designate any society which inherited or adopted, and transmitted, an Iranian language. The set of Iranian-speaking peoples is thus considered a kind of unity, in spite of their distinct lineage identities plus all the factors which may have further differentiated any one group’s sense of self."
  2. J. Harmatta in "History of Civilizations of Central Asia", Chapter 14, The Emergence of Indo-Iranians: The Indo-Iranian Languages, ed. by A. H. Dani & V.N. Masson, 1999, p. 357
  3. Ronald Eric Emmerick. "Iranian languages". Encyclopædia Britannica. Diakses tanggal Feb. 6, 2011. 
  4. PRODS OKTOR SKJÆRVØ (December 15, 2006). "Iran vi. Iranian languages and scripts". Encyclopedia Iranica. 

Tumbu kaluar[édit | édit sumber]